Låg
Jag har varit så extremt låg denna vecka och speciellt nu i helgen.
Känslan av att hela världen vila på mina axlar och att det bara är jag som kan fixa allt. Samtidigt känner jag mig jätte ensamen och ledsen. Det är så ologiskt för jag har världens underbaraste kille som kramar om mig och vill vara med mig och som jag älskar något oerhört. oavsett vad alla andra verkar tro.
Eller är det bara jag som tror att andra tänker så om mig. Jag har fått höra att jag har svårt att nå mina känslor och det gör mig ledsen. För jag trodde själv att jag har ganska nära till dem och att det var därför jag lätt kan förstå hur folk känner det. Trodde det var därför jag sitter och grinar till filmer m.m
Jag brukar åka på resor utan min kille eftersom han gillar att stanna hemma. Jag gillar att bada, festa , shoppa och jag gillar äventyr. Jag gillar att vara spontan och jag gillar när besluts kan göras snabbt. Jag gillar dagar med fart.
Min kille och jag är väldigt olika på den frontent. Han är eftertänksam, lugn och gillar inte speciellt mycket att shoppa eller festa. Han gillar lugna dagar och kanske inte direkt är så mycket för spontana infall. Tror det stressar honom.
MEn trotts att vi är olika så älskar vi varandra.
Men nu har jag blivit stressad över det här med att plugga. Igen så känner jag mig stressad. För det verkar som att de utbildningar jag funderar på inte är där hans utbildningar är. Jag vill inte splittra på oss, Jag vill inte ha ett distanförhållande igen! men jag vill inte heller förlora honom.
Sen vet jag inte heller hur jag ska klara mig på att leva på Csn sen.. När jag väl bestämmer mig om några år/ månader eller när det nu blir.
Jag börjar också känna mig mera redo för hela familje grejen, även om det är så mycket jag vill hinna innan så kanske man lika gärna får tänka sig att göra saker samtidigt.
Man kanske får hålla på med lite multitasking.
I dag har jag bara lyktast sova så där 3 timmar. Jag är svin trött men lyckas inte sova.
La mig vid halv ett och vaknade vid halv fyra. Sen va jag vaken till strax innan åtta och sen dess har jag försökt att sova, men vid nio gav jag upp igen.
Tankar bara snurrar i huvudet på mig. Om saker som jag inte har något med att göra. Det är inte mitt liv, men om man bryr sig så undrar man självklart hur det ligger till och man vill yttra sig. Men är det till någon nytta? eller blir det mer till att förstöra? Jag vill inte förstöra bara se att allt är som det ska. Vill inte att historien upprepar sig.
Fy fan! hur ska jag orka jobba? träna? Hm... jag provar att sova snart igen.. Detta är ohållbart om jag ska jobba. Kommer se ut som om jag skulle ha festat hela natten, men ingen sånt tur.
Jag vill få tillbaka min glädje. Men det känns som om det försvann innan nyår.
Känslan av att hela världen vila på mina axlar och att det bara är jag som kan fixa allt. Samtidigt känner jag mig jätte ensamen och ledsen. Det är så ologiskt för jag har världens underbaraste kille som kramar om mig och vill vara med mig och som jag älskar något oerhört. oavsett vad alla andra verkar tro.
Eller är det bara jag som tror att andra tänker så om mig. Jag har fått höra att jag har svårt att nå mina känslor och det gör mig ledsen. För jag trodde själv att jag har ganska nära till dem och att det var därför jag lätt kan förstå hur folk känner det. Trodde det var därför jag sitter och grinar till filmer m.m
Jag brukar åka på resor utan min kille eftersom han gillar att stanna hemma. Jag gillar att bada, festa , shoppa och jag gillar äventyr. Jag gillar att vara spontan och jag gillar när besluts kan göras snabbt. Jag gillar dagar med fart.
Min kille och jag är väldigt olika på den frontent. Han är eftertänksam, lugn och gillar inte speciellt mycket att shoppa eller festa. Han gillar lugna dagar och kanske inte direkt är så mycket för spontana infall. Tror det stressar honom.
MEn trotts att vi är olika så älskar vi varandra.
Men nu har jag blivit stressad över det här med att plugga. Igen så känner jag mig stressad. För det verkar som att de utbildningar jag funderar på inte är där hans utbildningar är. Jag vill inte splittra på oss, Jag vill inte ha ett distanförhållande igen! men jag vill inte heller förlora honom.
Sen vet jag inte heller hur jag ska klara mig på att leva på Csn sen.. När jag väl bestämmer mig om några år/ månader eller när det nu blir.
Jag börjar också känna mig mera redo för hela familje grejen, även om det är så mycket jag vill hinna innan så kanske man lika gärna får tänka sig att göra saker samtidigt.
Man kanske får hålla på med lite multitasking.
I dag har jag bara lyktast sova så där 3 timmar. Jag är svin trött men lyckas inte sova.
La mig vid halv ett och vaknade vid halv fyra. Sen va jag vaken till strax innan åtta och sen dess har jag försökt att sova, men vid nio gav jag upp igen.
Tankar bara snurrar i huvudet på mig. Om saker som jag inte har något med att göra. Det är inte mitt liv, men om man bryr sig så undrar man självklart hur det ligger till och man vill yttra sig. Men är det till någon nytta? eller blir det mer till att förstöra? Jag vill inte förstöra bara se att allt är som det ska. Vill inte att historien upprepar sig.
Fy fan! hur ska jag orka jobba? träna? Hm... jag provar att sova snart igen.. Detta är ohållbart om jag ska jobba. Kommer se ut som om jag skulle ha festat hela natten, men ingen sånt tur.
Jag vill få tillbaka min glädje. Men det känns som om det försvann innan nyår.
Kommentarer
Trackback
